Går hemåt i regnet eller vad man nu ska kalla det. E så jävla glad för bebisens pärons skull å samtidigt så deppig över min egen situation. Bra på å stänga in sina känslor? Önskar jag vore det. Speciellt när Foxen ringer å undrar hur han kan få tag på M, ingen aning om vad som hänt för han varit utomlands i tre veckor. Orka berätta igen liksom. Imorgon ska jag försöka sminka mig för första gången på några veckor, hoppas det inte rinner bort. Sov gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar