Päron

e bra å ha. Kommer å hämtar en vid dörren, jag tar med mig en väska med tvätt, det bjuds på mat å jag får säkert en hundring eller två innan man tar 66an hemåt igen. Fett nice. Och om jag säger att jag inte orkar prata så e d ok. Vi kan prata nån annan dag.
Pratade med M idag, vi ska ses imorgon å prata. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men det känns som om jag inte e så bitter å ledsen längre. Alltså, om man umgås med nån hela jävla tiden i flera månader, sen gör nån slut "det funkar inte", då ska man helt plötsligt aldrig prata med varandra längre??? Nu ere 11 dar sen vi pratade med varandra, för Dickens i fredags räknas inte. Imorgon blir spännande...